Dagen efter Tjejmilen 2013

Kategorier Träning4 kommentarer

Vilken upplevelse jag var med om igår! Många intryck, känslor men framförallt möten i mitt hjärta bär jag med mig! Det jag var nervös för innan loppet – att magen skulle tjorva infriades inte! Däremot var värmen min (och alla andras!) stora motståndare. Innan start höll jag mig i skuggan så mycket jag kunde, drack vatten och under loppet fyllde även på vid en av vätskestationerna.

Trots det svarade kroppen starkt på värmen, inte till min fördel. Mitt mål om sub55 infriades inte då min sluttid blev 55:27 Dubbla känslor inför det resultatet. Jag vet att jag inte kunnat krama ur mer ur kroppen, inte utan att ha riskerat att svimma längs vägen. (vilket mååånga tjejer gjorde under och efter loppet!) Jag är nöjd över att ha springit mitt livs första Tjejmilen, med bra uppladdning gällande träning, sömn och mat – de komponenter jag faktiskt kan påverka. Att jag startade i en sen grupp, med många långsamma löpare framför och klarblå himmel med sommarvärme är inte något jag kan göra något åt, mer än att hantera det mentalt!

Under själva loppet njöt jag av att höra allas fotsteg och den vackra inramningen! Kroppen kändes ganska pigg och benen tog lätta steg, fram till ca 7 km. Då började känna mig rejält påverkad av värmen, men trodde ändå att jag skulle komma i mål under 55 min. Backarna reflekterade jag inte ens över, varken uppför eller nerför. Försökte ta med mig farten och inte bromsa upp. Det svåraste var att ta sig förbi de andra lite långsammare löparna.

Något jag är besviken på är publiken! Hur kan det komma sig att man åker in för att titta och stå i  värmen och INTE hejja/peppa på alla löpare? Skärpning! ALLA som springer behöver och förtjänar publikens stöd – annars kan man låta bli! De få som faktiskt peppade oss fick mycket gensvar och jag vinkade glatt åt dom då det gav en skjuts i sinnet! Tack!

Väl i mål stapplade jag fram till funktionärerna som delade ut medaljen, vatten och banan. Sen satte jag mig ner och pustade ut, totalt slut i kroppen och tagen av värmen. Vattnet hällde jag ut på min varma kropp och bananen åts upp snabbt! Jag visste då att jag inte klarat mitt mål och försökte processa det mentalt. Tackade min kropp tillslut för att den faktiskt tog mig igenom ett lopp med de omständigheterna, och kände mig revanschsugen. Jag VET att jag kan och ville så gärna visa det, nästa år!
image

Det som jag starkast bär med mig är alla de möten med fina tjejer innan loppet! Jag fick hänga med sköna Lisa, sprang på Sussi, snacka med Sofy, Milla, Linda, Clara och Annika. Dessutom träffade jag min gamla barndomskompis jag inte sett på tjugo år – så jäkla kul! Jag får gåshud nu när jag skriver det!
image

image

En reflektion till nästa lopp jag anmäler mig till, behållningen är faktiskt allra störst om man har någon att dela den med. Så nästa år, springer jag gärna Tjejmilen med sällskap!

4 kommentarer till ”Dagen efter Tjejmilen 2013

  1. Det verkar vara en så härlig fest, men jag är så feg och jag vill se hur kroppen reagerar nu på kortare sträckor. Annars hade jag ställt upp som sällskap, vill springa under timmen om jag ska/kan springa.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.