Idag var min intention att åka in med hela familjen till Tantolunden för att delta på Yogobes event “Yoga & Löpning”. Men kroppen har känts allt annat än pigg. Jag fick åka till kiropraktorn på akuttid i onsdags efter smärta i ryggen på vänster sida, vid de sista revbenen… Jag har även varit väldigt trött senaste dagarna (pollen + pms) så när jag såg att väderleksrapporten för dagen var snö och nordanvindar valde jag att somna om imorse. TACK min älskade man som gick upp med barnen!!

Idag var min bekvämlighetszon (om man kan räkna smärta som bekvämt..) större än min utmaningszon och när kroppen är tydlig med att tala om vad den behöver, så ger jag den det!

Efter min utmattningsdepression har jag övat upp min hörstyrka, för min egen kropp men är även lyhörd för min omgivning. Jag blir berörd när jag läser i mitt flöde och möter människor som har tappat sin hörstyrka och inte är injusterade på sin kropps signaler. Prestera, leverera och lyckas…

Om exakt en månad ska jag leverera, och prestationsprinsessan växer inombords. Mitt mentala motstånd är stort, och nu känns det som om det satt sig fysiskt i kroppen. Med hjälp av yin yoga, spikmatta, huvudstående och reflektion ska jag ta mig igenom detta och vara jordad!

Genom att lyssna har jag även blivit mer mottaglig för min intuition, magkänsla och inre glöd! Igår fick jag en idé som jag sen dess haft svårt att släppa taget om. Den snurrar, jag reflekterar och funderar, försöker nyansera och se från flera håll. När dörrar stängs öppnas nya. Jag har fokus på förändring och jag tror att vägen jag trodde jag skulle trampa fått en ny riktning – jag känner mig inspirerad!!

Fotograf: Laila Mikalsen

Har du bra hörstyrka? Lyssnar du på din kropp och ger den vad den behöver?

 

9 kommentarer till ”Att lyssna på kroppen

  1. Jag har blivit mycket bättre på att lyssna på mig själv sedan jag blev utmattad i januari. Det är fortfarande en pågående resa men jag blir bättre och bättre för varje dag.

    1. Hejja dig Paula!!
      Det enda du kan göra är att ta små små steg varje dag i rätt riktning. Hamnar du snett får man acceptera läget och styra tillbaka ♥

  2. Tack Linda för att du delar med dig av detta! Jag har själv samma problem och känner igen mig väldigt mycket i det du skriver! Har svårt att lyssna på kroppen och dess signaler emellanåt, jag har absolut blivit bättre på det men hamnar ibland i svackor då det känns extra svårt. En sådan svacka är jag nog i just nu….därför känns ditt inlägg SÅ träffande, nästan som att själv hade skrivit det! Mycket fokus hamnar på det yttre och på prestation, tyvärr… Istället för att vara vän med kroppen så känns det alldeles för ofta som att jag för ett krig med den. Jag kan och vet ju så mycket bättre än så, men trots det hamnar jag där så lätt i perioder. Jag yogar mycket och älskar det plus att yogan är ett fantastiskt verktyg på många sätt, men det är så svårt för mig att hitta fokus i dessa svackor.
    Känner du igen dig? I så fall blir jag glad om du vill dela med dig fler tankar och erfarenheter kring detta! Kanske är det fler följare som också känner igen sig?
    Önskar alla en härlig helg!

    PS: Du har en fantastiskt bra, härlig och inspirerande blogg Linda 🙂

    1. Tack för att du vill dela med dig Anna ♥ Tack för dina värmande och uppskattande ord!!
      Vid svackor blir det så mycket lättare att ta sig tillbaka till den där tryggheten man känner igen och inte hålla fast vid det som man lärt sig är bättre val för en… När jag fick den insikten, då kunde jag acceptera att det var där jag hamnat – det är ok – men inte längre! Jag vet bättre och vill utvecklar, inte falla tillbaka och gräva ner mig…
      Utveckling är både ashäftigt och superjobbigt! Med hjälp av ett tydligt mål och fokus blir det lite lättare att styra dit man vill – för mig var det avgörande att till att börja med ha ett mål. jag gick “mållös” många år, och det åt upp mig inifrån. Vissa saker kan man inte styra över, såsom att bli den som får det där jobbet en vill ha i konkurrens med andra, men det jag kan styra över är hur jag reagerar på det beskedet!
      kram

  3. Jag är å ena sidan grym på det och å andra sidan typ sämst.
    Dvs, jag är grymt ärlig mot mig själv och jobbar alltid med “vill jag det här? Känns det här rätt? Vad är MIN grej, vad triggas jag av, vad utmanas jag och stimuleras av, vad är MITT mål?” och inte vad andra kanske tycker osv, måsten och vad man bör göra osv. Jag har liksom varit kapten på min båt (för att använda ditt uttryck) typ… alltid. (jag började väldigt tidigt med djupa böcker, självrannsakande osv – sökandet och finnandet).

    Nu vet jag det och vet att det är anledningen att jag är glad och positiv 99% av tiden. Att jag väldigt säkert vet vad JAG tycker och vill och varför.
    Sen kan förstås tankar och tuffare tider komma i omgångar och någonstans både lyssnar jag men också kör på då. För jag vet att jag “i grunden” vet och allt är inte alltid rosa moln och enkelt. Jag kan ta mig ur jobbiga jobbperioder genom att faktiskt bara jobba på. Tillfredsställenden när jag klarar och är igenom är så hög liksom. Axlarna sänker jag duktigt ändå, och jag har ju roligt. Liksom. Ang. träningen så känner jag mig sliten kanske jag vilar eller tar en promenad istället – i en dag eller två. Sen vet jag att jag ändå mår bäst av träningen när jag gjort den och det stämmer ju alltid. Jag ger inte min kropp två veckors återhämtning för jag återhämtar mig inte bäst så liksom.

    Snurrigt? Jag antar att det är det. 🙂
    Jag tror på att lyssna på kroppen och kan absolut bli bättre på det. Men jag tror inte helt på för mjäkigt heller – ibland är det värt att bita ihop. Känner jag.

    Kram kloka du! Och vad spännande med dina vägar. Ser fram emot att höra mer!

    1. Jag uppskattar dig och din totala närvaro i dig själv och dina val!! Så jordad, närvarande! ♥
      Svår balans med att utamana och att bita ihop, kontra “mjäka”. Visst finns det stunder av motstånd, men oftast är känslan efteråt grym. Det är när den grymma känslan inte infinner sig och man kör på ändå, biter ihop som det inte längre är balans…
      Med sikte på målet öppnas och stängs nya dörrar och jag är nyfiken på att utforska dom!
      Kram

  4. Både och skulle jag säga: jag lyssnar allt som oftast, och hör ganska ofta på kropp och knopp. Men det är inte alltid jag orkar göra något åt saken. Biter ihop och kör vidare, är jag rädd. Men jag jobbar på det. Jag pratade nyligen med någon som sa att en utmattningsdepression kan ta i genomsnitt 18 månader att rehabiliteras ifrån. Det är skrämmande, men jag tror på honom. Många tar för lättvindigt på dessa sjukdomar, och jag hoppas att kunskaperna ökar.

    Vad spännande med din nya idé. Blir ju nyfiken!
    Trevlig helg
    Emilia

    1. Hejja dig Emilia! Jag uppskattar dina inlägg om vila, återhämtning och reflektion! ♥
      Att det tar tid för återhämtning kan jag skriva under på, framförallt så har jag lärt mig att det går upp och ner – jag accepterar – lyssnar – och styr min skuta i alla väder. Jag tillåter inte mig själv att köra på/bita ihop allt för länge utan försöker återta kontrollen.

      Jag är också nyfiken, vi får se vart vägen bär mig!
      Kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.