Naturen är min återhämtning

Naturen är min återhämtning! Jag är så tacksam över att jag gett mig själv det jag behöver och har en familj som stöttar mig. Det har varit tyst på bloggen i veckan. Anledningen är att jag varit såå ledsen, under isen och känt mig otillräcklig. Jag har känt mig tom och tänkt att det är ingen som vill läsa om mina tankar eller min vardag när den gnager.

Ibland blir jag fundersam över hur jag väljer att berätta och skriva om min vardag, och att jag i perioder sätter krokben för mig själv, med att upprätthålla en falsk fasad, som inte helt överensstämmer med det som pågår. Fast ibland finns bara inte orden där, att formulera både för mig själv eller för dig som läser. Vad vill du att jag skriver och berättar?

Jag hoppas att du förstår att jag, precis som du, brottas med en vardag som inte alltid är så som man önskar. Jag har verkligen befunnit mig i en berg- & dalbana denna veckan. Jag har accepterat mina känslor, låtit dom kännas och pratat med både vänner och kollegor. Fått frågan vad ska du göra åt det och inte haft något svar. Förrän idag – efter en väldigt betydelsefull återhämtning, med mig själv, för mig själv.
image

Jag har befunnit mig i naturen, som har en läkande kraft. Att vila ögonen på urkraften runt omkring, känna solen i ansiktet, andas djupa andetag, låta benen springa så mycket de orkar, känna hjärtat bulta och höra mina tankar.

Idag fick jag över 10 timmars sömn, en god frukost i magen och sedan drog jag på mig shorts och snörade på mig löparskorna – längtan var stor efter att få komma ut i naturen. När  jag nästan var hemma, en timme senare, kom slutsatsen så starkt och jag kände hur jag åter var fylld av kraft och ny energi, hur passionen åter slog.

imageSprid dina vingar och sprid din energi

Ett svar på ”Naturen är min återhämtning”

  1. Jag hittade din blogg precis nyss via instagram och dina inspirerande matsedlar. Här kommer jag att hitta mycket inspirerande! Ville,trots att jag inte läst så många av dina inlägg ännu, säga att jag tror det är bra och hälsosamt för de flesta att få skriva och läsa lite om sånt som inte är så lätt alla gånger. Om du bara kan tänka dig att dela med dig (för det har du ju ingen skyldighet att göra!) så tror jag det gör gott också åt oss som läser. För vi bär ju alla på våra bördor och livssorger, och ibland kan det kännas bra att få ana det hos andra också. Att man inte är ensam. Det finns så mycket klämkäckt i ” everyting is possible”-anda, som åtminstone jag blir innerligt trött på.
    Varma kramar!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.