Vågar jag möta?

Det händer så mycket på insidan just nu och jag befinner mig i en känslostorm där jag försöker finna och vara den jag är, eller ta det utrymme jag behöver för att vara jag. Att riva muren sten för sten gör fysiskt och emotionellt ont, jag vill möta och känna, släppa taget. Men vågar jag möta?

Det gör ont när knoppar brister… Även om det smärtar och jag känner mig vilsen vet jag att jag måste ta mig igenom detta, för att bli den jag behöver vara.

Det som blev en verklig aha-upplevelse var när min (modiga) kollega sa: Du är inte som du brukar, jag ser en skillnad.
Några timmar senare låg jag i en bakåtfälld fjäril på min yogamatta och mina höfter vibrerade av att släppa taget, jag kände så mycket känslor på en gång, som samlats i mina höfter. Fina Elin såg hur tufft jag hade det på mattan och när hon efter klassen tittar mig i ögonen och frågar hur det är så brister det.

Min intention för gårdagen var att ta emot, ta emot av allt som kommer min väg. Det är svårt. Jag är van vid att ge och sprida, vilket gör att när jag inte orkar så känner jag mig otillräcklig. Jag vill försöka landa i att få, att ta emot, vara öppen. Men det kräver jobb, att släppa muren som skyddar mig och mitt hjärta.

När det stormar och jag undrar vem jag kan bli, snurrar en mängd tankar och kloka ord och jag känner mig förvirrad – vem ska jag lyssna på?
image

Det kräver mod och kraft, jag måste samla mig och lyssna på mig. Därför blir tiden på mattan ovärderlig trots att det rasar och rusar i kroppen. Varje gång tänker jag Vågar jag möta?

2 svar på ”Vågar jag möta?”

  1. Fina Linda!

    Jag hoppas att du finner fatt på din inre röst igen. Jag tycker du är så modig som vågar gå din egen väg, göra det du mår bra av och min uppfattning är att du alltid står stadigt på jorden.

    Många kramar
    Annah

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.