Vad är mitt varför?

Vad är kärnan i dig? Vad är ditt varför? Vem vill du vara och vem vill du bli? Så mycket har hänt de senaste veckorna, och kanske har du sett det på Facebook eller Instagram? Jag har gått inåt, för att ta reda på Vad är mitt varför?

Vad är mitt varför?

Frågan har ställts till mig på flera olika ställen och forum, och insikten om mitt varför fick mig att vibrera i hela kroppen. När pusselbiten föll på plats och jag kände i hela mig att jag är på helt rätt plats, att jag verkligen gör det jag älskar och får förmedla till de som jag har i min närhet.

Mitt varför är F L O W. När jag är i mitt flow, när jag pratar ofiltrerat från hjärtat med en grupp av människor eller en person så får det mitt hjärta att sjunga. När jag får utrymmet att inspirera, motivera och lyssna på människor och vara en riverguide i deras liv, det är mitt varför.

Vad är mitt varför_2

Jag kombinerar just nu olika yrkesroller, men alla med samma kärna – kapacitet – i livet, i familjen, på jobbet, fysiskt, mentalt och känslomässigt. Under en arbetsdag kan jag vara PT, Yogalärare, Kostrådgivare, MammaMagetränare, Föreläsare och Inspiratör. Jag älskart – och det innebär också att jag själv måste fyllas på med energi, inspiration och näring.  Skogen och naturen är platsen jag tar mig till, minst en gång om dagen, för att fylla på. Att stanna upp, vila mot en trädstam, kasta färgglada löv, vila blicken på allt det vackra som omger mig.

Vad är mitt varför_3

Jag Ä L S K A R att vara där jag är just nu. Att göra det jag älskar, få dela med mig av det jag står för, ha tid för min familj, och vara kreativ i att nå ut till fler. Drömmar är till för att förverkligas och jag är mitt i min dröm – om att vara min egen, att leva, andas och vara JAG fullt ut både på jobbet och hemma.

Att skogsbada

Jag älskar att vara i naturen, särskilt i skogen. Skogen är magisk och naturen läkande. Jag återhämtar mig och blir påfylld med ny energi, efter att ha spenderat tid där. För några veckor sedan såg jag ordet skogsbad, och det är just vad jag gör när är i skogen – njuter av att låta kroppen sköljas över av luften, dofterna, ljuden, stillheten, livet, färgerna – att skogsbada.

 

Under min senaste löptur, så njöt jag av varje andetag lungorna andades mig, av färgerna på träden och marken, av att låta fötterna landa ett steg i taget på stigar, grenar och mossa. Det finns en plats som jag kan välja att börja eller avsluta min runda i, och jag valde att avsluta löpturen där, för att i stillhet sitta i och följa mitt andetag i kroppen, lyssna till skogens ljud och observera mina tankar. Under 10 min satt jag lutad mot ett träd i mossan, med solen mot mitt ansikte genom lövverket och mediterade.

Just nu, precis just nu, är skogen helt fantastisk. I sin tidiga höstskrud, klara luft och mylliga doft. Jag älskar skogen alla årstider, men lite extra mycket nu. Jag ska planera in för fler skogsbad kommande veckor, skogstid, som min kloka vän Emilia myntat och där jag får mycket inspiration.

Den innersta längtan är en längtan hem. Inte längre bort, inte högre eller bättre, utan hem. Där fiskar simmar som mest självklart, där tiden är oviktig, ansiktet slätas ut och friheten är lika naturlig som andetaget. Hemma.

Strimmor av ljus, Sofia Sivertsdotter

 

Navelbråck, pre- & postop

Förra sommaren bestämde jag mig för att ta hjälp med mina två problem, att jag inte kunde hålla tätt ordentligt och mitt misstänkta navelbråck.

Jag blev remitterad till Danderyd och fick mitt navelbråck konstaterat och tid för operation, redan i oktober förra året. Jag valde att avstå den tiden, då jag först ville göra min TVT och sedan återhämta mig från den. Jag hade 12 månader på mig efter min undersökning att tacka ja och boka en tid, så jag planerade för att få en tid under sommaren, för att slippa vara borta från jobbet alltför mycket.

I mitten av juni var det dags, och jag var väldigt nervös inför ingreppet. Tänk om det blir värre efteråt än innan, behöver jag verkligen göra detta… Min kirurg och alla de jag mötte på sjukhuset var helt fantastiska. Det var en dagoperation, jag fick fasta 8 timmar innan, och åka hem samma dag. Jag valde att få lugnande medel under operationen och var hela tiden medveten om min omgivning men kunde inte prata eller röra mig.

Problemen jag har haft med mitt bråck är dels en öm och obehaglig känsla i naveln, och en oro över att få en fot/hand in i magen. Jag har framförallt fått “peta in” magen i bråcket (öppningen) flera gånger om dagen. Det visade sig att det som stack ut genom bråcket var tarmkäxet, och att det var orsaken till mitt obehag. Tarmkäxet är ett av våra inre organ, som är fullt av blodkärl, lymfsystem och nervtrådar. Det fäster mor bukväggen och stöttar våra tarmar bla. När kirurgen efteråt berättade för mig att hon förstod mitt obehag och att det var bra att jag gjort operation, släppte mina skuldtankar och känslan om att jag bara inbillade mig mina problem. Jag har haft mitt navelbråck så länge jag kan minnas och enda gången jag inte haft känningar av det, har varit under den senare delen av mina två graviditeter.

Iochmed mitt arbete så blev jag sjukskriven i tre veckor efteråt, med restriktionerna att inte belasta magen alls de två första veckorna. Det var det mest utmanande efteråt – att inte koppla på magen när man ställer sig upp, köra bil, bära matkassar, skrattar… Rörelse för att hjälpa läkningen är bra, så promenader med Lufsen fungerade fint (efter ett par dagar, och han kände av min status och drog inte alls i kopplet) Kroppen talade tydligt om när jag inte var redo för något, för då blev jag trött.

Jag hade lite problem med omplåstringen samt ett stygn som vänt sig inifrån och ut. Därför fick jag åka till min vårdcentral vid två tillfällen och få hjälp med omplåstring samt borttagning av stygn. Allt har sett fint ut och mitt ärr ligger fint vid navelns ovansida.

Jag återupptog träningen igen efter fem veckor (förutom mina promenader och vandringen). Mitt fokus har varit att koppla hjärna – nerver – muskler samman igen efter att hjärnan fått “stänga ner” området. Det är inte lätt och bland det svåraste som finns. Att veta vad man ska göra, hur det ska kännas men inte lyckas åstadkomma det på en gång. Rörelser kan vi alla göra med vår fantastiska kropp, att medvetet göra de från kärnan är desto svårare. Jag märker tydligt av var det är jag har mina utmaningar och blir “nervtrött” efter en stunds arbete – men det går framåt! Glädjen över att få känna svettlyckan, endorfiner, galen träningsvärk och märka av progressionen är u n d e r b a r!

Även om jag har kunskapen om vad och hur jag ska göra med min rehab är det fantastiskt att få träna med ett proffs hemma vid skärmen, via Yogobe. Här finns det ett gäng med klasser att göra, med fokus på att stärka sig själv inifrån och ut, tex med MammaMages grundare Katarina Woxnerud.

Så här 7 veckor efter operationen är det fortfarande ovant vid att magen är “hel” och vanan med att smeka mjukt över naveln för att känna om jag behöver “peta in” börjar så sakta att försvinna. Jag ser med spänning framemot att få fortsätta utmana mig och min kropp och imorgon är det dags för mig att jobba som klient med en egen PT – wihoo!

Fjällen om sommaren

Längtan till naturen och fjällen, till det majestätiska fick oss i sommar att välja att semestra i Funäsfjällen. Att vara i fjällen om sommaren var helt fantastiskt, och precis lika bra som jag hade förväntat mig.

Vi hyrde en mysig stuga i Bruksvallarna, med utsikt mot flera fjäll att vila ögonen på och ljudet av Ljusnan som forsade att lyssna till. Ingen av oss är van vid att vandra, och då var utbudet att välja bland de 30 Guldturer en fantastisk möjlighet till att få uppleva fjällvärlden och vandra i märkta leder.

Njutbart, på så många vis! Att få vara tillsammans i naturen, att vila ögonen på moder jord, lyssna till stillheten, äta matsäck, svettas och låta benen gå på, känna mjölksyra i framsida lår när man ska ta sig ner och svalka sig i fjällbäckar…

Vi såg det som ett äventyr, och visste inte vad vi hade att vänta oss, mer än att det skulle bli äventyr, och en upptäcktsfärd. Med den inställningen blev det kul för barnen, som nu är 9 och 12, och vi kunde svara att vi inte vet när de frågade.  Lufsen älskade livet i fjällen lika mycket som vi, att få springa i långlina och dofta, dricka kallt vatten från bäckar och Ljusnan, svalka sig med bad och sedan sova gott.

Det blev fem turer för oss alla 5 och jag gjorde en på egen hand, då killarna valde att lära cykla MTB nerför Ramundberget. Vi började och avslutade vistelsen med de två mest utmanande och vackraste turerna, Guldtur 10 och Guldtur 14. Däremellan hade vi lite kortare och enklare turer, samt hade en heldag på Ljusnan i kanot.

Att paddla kanot, med solen som värmde, kunna stanna när man ville för att ta ett svalkande dopp, äta matsäck med sand mellan tårna, njuta av tystnaden och se fjällkor med deras kalvar stå vid vattenbrynet, i en inramning av fjällen – det är en upplevelse jag kommer minnas!

Jag känner mig inte färdig på långa vägar, och vill gärna åka tillbaka för att fortsätta utforska de olika turerna, kanske så småningom vandra med tält för att övernatta på fjället. Nyfikenheten och lusten till att lära mig mer har väckts, och en dröm om eget boende i fjällen tar plats i mitt bröst.

Om du nånsin funderat över en sommarsemester i fjällen, fundera inte längre – åk! Är det något du funderar över, fråga så ska jag svara.

Hoppa, livet kommer att fånga dig!

Hoppa, livet kommer att fånga dig!
Det är vad jag lever efter och tror på – att livet tar emot mig, nu när jag hoppar. Tidigt i våras fick jag en fråga, blev smickrad och glad, rädd och tveksam. Beslutet har mognat och landat, och i maj bestämde jag mig för att tacka JA. Om exakt en månad kommer jag att vara min egen…!

Hoppa, livet kommer att fånga dig!

Från och med 1/9 kommer jag att arbeta som Personlig Tränare på en nyöppnad studio i Silverdal. En plats för närmre relationer och plats för både svettiga och utmanade eller lugna och kravlösa pass med PT, ultralöpare, yogis och coacher. Jag kommer att få utrymme till att göra än mer av vad jag brinner för, i en mindre studio och lugnare miljö. Det ställer stora krav på mig att fortsätta leverera och utvecklas själv och jag kommer även att ha lite mer tid till det!

Jag släpper inte mina klasser på SATS helt och hållet – och kommer fortsätta att hålla min favoritklass på söndagar och kunna hoppa in som vikarie ibland. Det känns som en otroligt fin mix, och jag förlorar inte helt fotfästet till den plats där jag sått mitt frö till att bli instruktör och PT.

Vill du veta mer om nya studion och allt vi erbjuder – kolla in Studio P.E.P.P

Mitt liv med hund!

I maj förra året förändrades våra liv, då träffade vi vår älskade Lufsen för första gången! Bara 13 dagar gammal fångade han våra hjärtan, med sina stängda ögon, mjuka päls och gnyende läte. Jag älskar mitt liv med hund!

Vi besökte vår lilla valp flera gånger innan vi hämtade hem honom i mitten av juli. Det var fantastiskt att få träffa honom och följa både honom, hans syskon, se hans fina föräldrar och lära känna hans uppfödare. Lufsen är en blandras, pappan är dvärgpudel (med yttepytte chiuaua) mamman är shizu och bishon frisee – resultatet en fantastisk söt, social och lättlärd hund, med en päls som kan vara som en pälsboll, eller slät.

Vi förberedde oss genom att läsa på och köpa hem allt möjligt som behövs, ordna med försäkring,  valpsäkra trädgården och inne i huset. Han var världens sötaste lilla valp, och han har nu varit en del av vår i familj i ett år! Lufsen fyller mig med kärlek, tvingar mig att vara närvarande i stunden och låter mig vara i naturen minst en timme om dagen. Jag ä l s k a r t! Att få följa årstiderna, att få friskt luft och komma till skogen varje dag, att leka med honom och springa upp och ner i stigar, att klippa hans klor och kamma hans päls, att gosa och tvingas lägga bort mobilen när han gosar in sin nos i min hand och inte ger sig förrän han får vad han vill ha, vår Mattedåre.

Vi har nu upplevt vår första sommar som hundägare och vi har fått uppleva massor! Lufsen är så lätt att leva och skapa äventyr med, tack vare att han gillar att åka bil, är van vid att vara ensam några timmar och då sover. Vi har fjällvandrat med honom – gissa om han älskade det! Vi har paddlat kanot, inte lika uppskattat. Vi har campat, i campingstuga. Vi har hängt på olika badplatser, gissa om han älskar att svalka sig och bada! Det som är mest utmanade är just  att hitta bad där han är välkommen, eller att äta på restaurang – fungerar fint när vädret tillåter.