Utmaningar får oss att växa

Vi är just nu i Vemdalen och njuter av en vecka i backarna. Det är två år sen sist vi var i fjällen och åkte skidor – det kändes i både kroppen och knoppen igår, under våra första åk. Att känna osäkerhet i sin kropp och peppa både sig själv och barnen – få oss att känna att man kan trots hjärnspöken. Vi stod inför några utmaningar och wow – utmaningar får oss att växa!

Vi möttes av isiga backar och åkte på ostadiga ben, vårt andra åk var nerför det enda som gick att ta sig nerför – en röd backe. Elias hasade ner på rumpan och mannen min tog hand om hans skidor de första 200 m. Jag var så rädd, mina tårar brände bakom ögonen och andningen var snabb och kort. Med hjälp av mina tankar jag kan, en sväng i taget, du fixart och ett getöga på mina killar framför mig tog vi oss ner allihop, utan att ramla. Genom att dela upp backen i mindre delar, en sväng i taget – istället för att se hela backen, vilket kändes helt omöjligt, så fixade vi det. Idag var upplevelsen en helt annan – vi swishade ner för samma backe med leenden på läpparna och pirr i magen.

Att efter en dag så tydligt se hur de utvecklas i sitt åkande, se hur de åker med självförtroende, blickarna i deras ögon och längtan efter att åka mer. Att själv känna i min kropp hur jag tar svängarna lättare och är totalt närvarande i både sinne och kropp.

Utmaningarna får mig att vara i nuet – jag är NU. Jag njuter av utsikten, känslan och åkningen. Jag känner kroppen på ett helt annat sätt än annars, älskar att känna mig stark och modig. Vädret har varit väldigt skiftande och gett nyanser, vilka får mig att uppskatta nuet än mer. Snöblandat regn, tät dimma, solsken, blåst och moln så nära att man nästan kan ta på dom.

utmaningar får oss att växa

utmaningar får oss att växa_2

Det var länge sedan jag var utanför min trygghetszon, jag hade glömt hur det känns när man övervinner rädslan och kommer ut starkare på andra sidan. Älskart! Denna vecka var precis vad vi behövde, både som individer och familj.

utmaningar får oss att växa_3

Den dära prestationsprinsessan – igen

Nästa helg gäller det – då är det rekryteringsträff på SATS och jag ska visa upp tio minuter av ett klassupplägg i funktionell styrka Shape. Jag har, igen, skjutit detta framför mig för jag vet att den dära prestationsprinsessan kommer och knackar på. De senaste dagarna har jag känt obehag och irritation. Över situationen och på mig själv. VARFÖR gör jag så mot mig själv? Nu är det redan november och jag borde varit klar med upplägget, musiken och ha jobbat med mina svagheter. Istället får jag jobba med allt i sista stund, OCH tampas med prestationsprinsessan.

Jag vet att jag kan – jag försöker tala om det för mig själv. Jag vet att jag tycker det är roligt – wow vad kul det var på licensieringen!!! Jag vet att jag duger precis som jag är – ändå knackar hon på och säger det är ingen idé, alla andra är bättre än du, ska du jobba som instruktör?

Jag har filat på ett upplägg som jag ska testköra idag innan jobbet. Sen är det där med musiken också. En plan har skrivits och jag ska följa den! Nästa söndag är det jag som rockar och bjuder på ett sjukt bra pass, med glädje och tydliga instruktioner!

Att testa något nytt

Igår gick jag utanför min bekvämlighetszon! Jag hade bokat in mig på en Hot MOJO-klass med fantastiske Ari Lipponen som instruktör. Att halvt påklädd stå i ett varmt och fuktigt rum och utmanas i yogapositioner för styrka, balans och rörlighet kändes både spännande och lite läskigt.

Jag var inte beredd på hur det skulle kännas att vara i en studio som är 38 grader varm och hur kroppen skulle reagera fysiskt på träningen. Fukten kramade om mig och inom ett par minuter var jag blöt överallt och det gick inte skilja på vad som var svett och vad som var fukt 🙂

Tack vare Ari kunde jag väldigt snabbt fokusera och landa i min egen kropp och de sekvenser vi skulle utföra. Hans röst och instruktioner var lätta att till sig och nånstans då och då hörde jag Johanna Anderssons röst (som tillsammans med Monika Björn utvecklat MOJO-yogan) och kom på mig själv med att le.

Ut ur min bekvämlighetszon

 

Det var ett helt fantastiskt pass, för både kropp och knopp. En utmaning för en stel kropp och ett sinne som behövde stillas och i slutet lugnas med att “snart får du vila”. Jag älskade det och hoppas få möjligheten att träna Hot MOJO igen – för det där med att testa nytt och inte vara i sin bekvämlighetszon – det är häftigt! Tänk om jag låtit min rädsla stoppa mig – då hade jag varit utan denna underbara upplevelse…!

 

Skakar, njuter och svetten rinner

Åhh vad jag har saknat det! Box-klasser! Ikväll var jag på det första på bra länge. På nytt gym, med ny instruktör och nya övningar. Jag älskade varenda svettig sekund, trots att mjölksyran gör sig påmind nu och då. Framförallt är det en klass med massor av pepp!

Jag körde med en jämnstark tjej – jösses vad vi körde! Det bästa med box är att man inte tänker på att man tränar, eller att det är jobbigt. För det går så fort.

box

Gammal bild – samma känsla! Jag ♥ box

Efter klassens 75 min kunde jag inte hålla i vattenflaskan och dricka utan att spilla – med två händer! Då vet en att en boxats!!

Högröd i ansiktet åkte jag hem, nöjd, glad och full av träningsglädje! Tack kroppen och knoppen – det här gör vi om 🙂

Licensierad gruppträningsintruktör!

Igår hände det! Jag blev godkänd av SAFE som gruppträningsinstruktör! En resa som varit lång, kantad av många känslor och insikter, lärt mig massor om mig själv och har inneburit många tårar och skratt!

I juni var jag på en licensieringsträff (här kan du läsa om den) för att visa upp en 30 min klass i funktionell styrka och få den godkänd – för att senare kunna söka jobb som gruppträningsinstruktör. Jag blev inte godkänd (min feedback kan du läsa om här) där och då, jag orkade inte fysiskt att hålla fullgod teknik efter alla långa timmars nötande hemma plus att jag under dagen deltagit i de andras klasser innan det var min tur.

Men igår fick jag min chans! Jag gick som deltagare på vår lärares Shape klass, för att hon då skulle ha ett getöga mig och se att jag kan, orkar och håller god teknik. Efteråt pratade vi en lång stund och jag fick massor av positiv feedback och en OK-stämpel!!!

Detta innebär nu att jag på riktigt är licensierad gruppträningsinstruktör genom SAFE. Ett av mina mål är nådda och under hösten ska jag gå på SATS livetillfälle för att få hålla i klasser.

daydream

Feedback från min licensiering

Jag har väntat, väntat och väntat lite till. Igår, mitt i allt ståhej på Sverigehälsan fick jag ett samtal från SAFE. Jag är fick massor av beröm i min instruktörsroll. Jag var tydlig, hade bra kontakt med deltagarna och en bra uppbyggd klass med utmanande övningar! Men jag är ändå inte godkänd. Jag ska kommande veckor jobba med min teknik och rörlighet i vissa övningar, gå på en klass för att få den godkänd och sen har jag min licens som gruppinstruktör i funktionell styrka! Woop woop!

lyckasFör vissa saker får en jobba lite hårdare än andra! Det finns alltid saker att dra lärdom av och få nya kunskaper om! Jag är hoppfull och förväntansfull över vad livet har att ge mig och vilka utmaningar jag ställs inför! Klicka på bilden för inspiration om att våga med Jim Carrey!

 

Euforisk! Sååå kul!

Igår var det dags för min licensiering på SAFE. Lagom nervös, pirrig och fokuserad mötte jag fem andra blivande instruktörer som skulle köra sitt pass i antingen aerobic/dans eller funktionell styrka. Jag är tacksam för att inte alla skulle köra funktionell styrka – jisses vad kroppen var mör efter drygt tre timmars träning 🙂

Jag laddade om inför min stund med headset och instruktörsrollen, upptäckte att de redskap jag ville använda inte passade ihop och att det saknades hantlar. Jag löste problemet och kunde avslappnat köra mitt pass. Fy jäsiken vad kul det var!!! Jag hade bra kontakt med deltagarna, bjöd dom ett leende och de fick bla kämpa med säte och lår i utfall (efter att ha dansat i en timme och kört en halvtimme funktionell styrka..) Vilken pepp och energi det är att stå som instruktör! När mitt pass var slut var jag euforisk och förvånad över hur fort det gick. Jag vill köra mer!!
image

På torsdag hoppas jag att jag får besked, OCH att det är positivt… Gillar inte att gå i ovisshet och vänta på svar… Jag är iallafall nöjd med min insats och det jag levererade. Jag vet att med erfarenhet och mer tid på klasser kommer jag bli en bra instruktör! Jag har såklart saker att fortsätta jobba med, men vissa saker måste få ta sin tid att landa.

Kroppen var trött, öm och tung när jag tog mig hemmåt och var inställd på att vakna som ett kylskåp idag. Men kroppen är oväntat fräsch. Kroppen är fantastisk! Dock inga benböj på jobbet idag 😉 Foam rollern har varit min bästa vän de senaste dagarna och jag tror jag har den att tacka!

Jag är såå tacksam för möjligheten jag fick att testköra mitt pass på SATS i torsdags! Det gav mig så mycket feedback på upplägg, övningar och instruktioner! Jag fick ovärderlig hjälp av S och hennes M (som bla håller i Shapeklasser!) Tusen tack!! Åh tack för era hejjarop och lyckönskningar på Instagram och Facebook!

Licensiering coming up…

På söndag är det dags… Då är dagen här, som jag under månader dragit mig för att tänka på, som orsakat mig inre stress och prestationsångest, som jag försökt förhala genom att inte ta tag i… Jättedumt! Verkligen!! För just nu känns det – kul! Mina timmar med musiken, att bygga passet och sen att få ihop det till en helhet har faktiskt varit kul, och svettigt!

Imorn ska jag få möjligheten att testa mitt pass “på riktigt” i en sal, med riktiga redskap, headset och två deltagare! Genom en förfrågan på både Instagram och Facebook fick jag napp och en vän ställer upp med att ordna allt åt mig! Tusen TACK fina S och M ♥

Så, på söndag förmiddag ska jag köra min klass på SAFE och få den bedömd, förhoppningsvis bli godkänd och få min licens till gruppinstruktör i funktionell styrka. Ett år sen jag gick kursen, och nu är jag redo att ta sista steget, för den här gången 🙂
image