Balans, rehab och funktionell träning

Jag är så tacksam och glad över att jag och min kropp samarbetar igen! Jag har inte längre ont (mer än av träningsvärk) och mina begränsningar har blivit minimala. Vägen hit har varit lång och jag har många många många gånger tänkt att jag ger upp. Min naprapat har peppat mig, justerat mig och gett mig rehabövningar att göra – vilka jag erkänner att jag inte gjort varje dag, men några gånger i veckan.

Inför premiären på mattan förra veckan var det många rädslor att bemästra, varav en var att komma upp i brygga. Jag sköt utmaningen framför mig, och övade in en massa annat. När jag väl gav mig på det – så klarade jag av det! Ruset i kroppen av att kunna, av att vara uppochner och av att känna mig stark! W  O W Jag hoppas att fler får uppleva den känslan under min klass och att man försöker sig på saker man tror att man inte kan.
image

En annan övning som jag klarade av var idag att stå på händer. På första försöket kom jag upp mot väggen och stod där i över en minut. Jag skrattade, njöt och tankarna snurrade i huvudet. Jag provade sedan flera gånger, och filmade mig själv.
image

Båda dessa övningar var i våras omöjliga för mig att bemästra. Jag minns att jag grät på yogamattan när kroppen inte orkade bära mig upp i bryggan. Jag minns när jag fokuserad sparkade mig upp mot väggen i vardagsrummet men aldrig kom upp…

Sen mitten av augusti har jag tränat enligt Fustra – funktionella styrkeövningar som fokuserar på att stärka upp vår baksida, får upp vår rörlighet, styrka, balanserar obalanser och går genom flera leder. Det har gett resultat – snabbt! En massa timmar BodyBalance har gjort sitt till också för att få min kropp att kännas stark, smidig och smärtfri! Målet har hela tiden varit att vara smärtfri – nu ska jag fortsätta bygga på detta och unna min kropp bra träning varje dag igen!

En dröm utom räckhåll och en kropp som behöver lagas

Idag var det dags – dagen jag längtat efter i många månader. En träningsträff på SATS för att bli godkänd att arbeta som instruktör. Jag hade förberett mig så bra jag kunde, passet satt, jag kände mig trygg, musiken var topp och självförtroendet på plats. Min oro inför dagen var inte min egen klass, utan huruvida min kropp skulle orka med träning i högt tempo från 10:30-14:30

Drömmen om att arbeta som instruktör och hålla i “Shape” blev inte sann – inte idag. Jag fick massor av positiv feedback och beröm för min tydliga och klara plats på scenen som instruktör, för musiken och för glädjen jag spred. Jag har allt som företaget står för, förutom en liten del… Min kropp och tekniken är inte med mig. Jag orkar inte hålla fullgod teknik, och som instruktör måste du göra det – för deltagarna gör som jag.

För att orka med dagen och döva min smärta hade jag ätit en långtidsverkande värktablett och smort in knä och axel med tigerbalsam. Galet. Jag tog beskedet med lite sorg – jag vill ju det här. Men inte till vilket pris som helst. Min kropp kommer först. Jag vet att allt har en mening, och min resa mot målet har varit lång, bestått av omvägar och en del motgångar som alla har utvecklat mig och lärt mig nytt.

Nu ska jag med hjälp av en naprapat få ordning på min obalanserade kropp, som kiropraktor och sjukgymnast (under drygt fem års tid) varken kunnat fixa eller förstått sig på. All smärta, allt tid, alla pengar och utebliven effekt av tiden jag lagt ner på min träning gör mig så frustrerad. Jag har trott att jag ska leva med smärta, att det är normalt att tappa saker jag håller i mina händer, att min högra kroppshalva smärtar i fot, knä, höft, axel ,armbåge och hand. När naprapaten på “Allt för hälsan” efter bara fem minuters undersökning talade om för mig vad orsaken till mina problem var och att han vill hjälpa mig brände tårarna och jag kände mig så tacksam. En person som förstår min kropp och vill hjälpa mig. Det kommer vara smärtsamt, det kommer ta tid, det kommer kräva pannben och att jag avstår från träning som hjärtat vill göra under ett tag. När jag får klartecken ska jag anlita en PT för att stärka upp mina svagheter – sen är det dags att söka jobb som instruktör igen – i maj 2015!
image

Allt har en mening! Drömmar blir till verklighet – om du följer din plan! Kanske blir det en annan väg än den jag tänkt – jag är nyfiken på vad livet har att erbjuda.

Den dära prestationsprinsessan – igen

Nästa helg gäller det – då är det rekryteringsträff på SATS och jag ska visa upp tio minuter av ett klassupplägg i funktionell styrka Shape. Jag har, igen, skjutit detta framför mig för jag vet att den dära prestationsprinsessan kommer och knackar på. De senaste dagarna har jag känt obehag och irritation. Över situationen och på mig själv. VARFÖR gör jag så mot mig själv? Nu är det redan november och jag borde varit klar med upplägget, musiken och ha jobbat med mina svagheter. Istället får jag jobba med allt i sista stund, OCH tampas med prestationsprinsessan.

Jag vet att jag kan – jag försöker tala om det för mig själv. Jag vet att jag tycker det är roligt – wow vad kul det var på licensieringen!!! Jag vet att jag duger precis som jag är – ändå knackar hon på och säger det är ingen idé, alla andra är bättre än du, ska du jobba som instruktör?

Jag har filat på ett upplägg som jag ska testköra idag innan jobbet. Sen är det där med musiken också. En plan har skrivits och jag ska följa den! Nästa söndag är det jag som rockar och bjuder på ett sjukt bra pass, med glädje och tydliga instruktioner!

Träningsglädje i gymmet

Drog till med ett planera-på-plats-pass idag. Oh boy vilket pass! Fyra övningar i superset för överkropp, prehab/rörlighetsövningar för fotled och avslutade med intervaller i pyramidform på löpbandet!

Att känna hur kroppen arbetar och musklerna skakar av ansträngning – så härligt! Att känna att övningarna ger utdelning och rörligheten börjar öka – jihaa! Att låta benen springa i tuffa intervaller och få återhämta sig däremellan – utmaning för pannbenet!
image

Jag är så glad över att åter vara i gymmet och låta kropp och knopp utmanas. Att träna i grupp och gå på klasser för att utmanas att göra sånt jag kanske inte själv skulle välja!

Imorgon väntar en träningsdate med en fin vän, och jag längtar efter att få pepp och stöd, skratta och svettas!

Träning ska vara roligt och utmanande, då är känslan och belöningen av insatsen så stor. Att känna svetten rinna, endorfinerna i kroppen och musklerna darra efteråt är fantastiskt! Kroppen är fantastisk!!

Kroppen är fantastisk!

Inställningen till min egen kropp har förändrats ganska rejält de senaste två åren. Nu i backspegeln kan jag se att synen på den och hur jag inte gillat den hänger samman med hur jag mår psykiskt. Genom att arbeta med mig själv, min självkänsla och vem jag är/vill vara och genom att läsa och lära mig om kroppen har jag fått en helt annan inställning – en sund inställning. Du som följt mig sen tidigare känner till det här, men jag tycker att man inte nog kan påpeka hur fantastisk vår kropp är! (Här kan du läsa mina tidigare inlägg om ämnet #kroppenärfantastisk

Jag är varken starkast, snabbast, smalast eller något annat adjektiv som “bestämmer” mina egenskaper. Vad jag däremot är – är närvarande, nöjd och njuter av kravlös träning samt längtar efter att utmana mig mentalt och fysiskt i min träning! Jag har slutat jaga siffror – på vågen, på hantlar, på klockan. Visst kan jag efter ett pass kolla km-tid, men då för att stämma av om känslan och tiden stämmer överens.

Idag njuter jag och är tacksam över att jag går upp på morgonen för en powerwalk, ett flödande yogapass, eller meditation trots att sängen lockar mer. Eller åker kommunalt in till stan för att gå på en klass med favoritinstruktören, trots att jag inte känner någon annan som deltar. Eller drar på mig träningskläderna i strilande regn och tar mig ut på en löptur. Eller att kolla in ett nytt pass från Lofsan och bränna av det på baksidan! Eller att ta mig till gymmet och köra ett favoritupplägg! Känslan under (oftast) och efter passet är det som lockar mig att ta på mig mina träningskläder.

Ibland har jag tydliga mål med min träning och trivs med det, ibland har jag inga mål alls – mer än “må-bra-träning” för att få svettas och känna mig hög på endorfinerna i kroppen! Det viktigaste för mig är att jag är frisk, smärtfri och klarar av min vardag med allt vad det innebär. Tunga matkassar, barn, trädgårdsfix, snöskottning, stillasittande mm

Jag njuter av vad jag kan göra! Att min kropp tillåter mig att springa, bära tungt, sträcka ut mig och flöda igenom positioner jag innan inte trodde var möjliga. Jag tror på mig själv och att jag kan – efter min förmåga! Min kropp är fantastisk! Oavsett vikt, fettprocent och centimetrar över midjan!

kroppenärfantastisk

Jag arbetar med min kropp – inte mot den. Jag unnar mig – jag straffar mig inte. Jag lyssnar på kroppen och utmanar den. #minkroppärfantastisk #kroppenärfantastisk

“TAKE CARE OF YOUR BODY, IT´S THE ONLY PLACE YOU HAVE TO LIVE.”

Tim Rohn

Cardiass 2.0 med fint sällskap

Igår hade jag en fin vän över på middag. Några timmar innan vi skulle ses sms:ade jag för att fråga om hon ville köra Lofsans Cardiass 2.0 med mig innan vi skulle äta. Såklart hon ville. Jag reggade Gymboss i telefonen, kollade in och skrev ner övningarna vi skulle göra, tog fram vikter och stänger, och ordnade musik.

Barfota tränade vi på min baksida, med regnvått gräs under fötterna och solens strålar på ansiktet! Passet var inte att leka med och vi kände båda två under passet att det skulle bli en sjujäsikens träningsvärk!

Cardiass 2.0
Passets sju övningar görs enligt intervaller:
60 sek + 60 sek vila
50 sek + 50 sek vila
40 sek + 40 sek vila
30 sek + 30 sek vila
20 sek + 20 sek vila
10 sek -> direkt på nästa övning

Dessa sju grymma övningar för hög puls, svett, rumpa och lår, med eller utan viktplatta:
– sprinterutfall (uppvärmande övning)
– utfallsgång med händer/viktplatta över huvud
– grodhopp (m viktplatta mot bröst)
– split-squat-walk m viktplatta
– utfallsgång m stång på axlar
– utfallsgång bakåt
– knäböj m viktplatta
Klicka här för Lofsans filmade inlägg på övningarna!
image

Efter passet lade vi oss på gräset, tittade upp i den blå himmlen och skrattade, pustade och var sjukt stolta över vår insats! Sen satte vi oss i bastun (?!?) innan vi satte oss till bords och njöt av halloumisallad och varandras sällskap. Samtal om livet, semester, träning och märkte inte av att klockan tickade på! En fantastisk kväll med en god vän!!

 

Träna med barn

Idag kände jag mig inspirerad att köra ett snabbt hemmapass, ala Lofsan. Det blev hennes senaste 500-pass. Fem övningar i fyra cirklar, totalt 500 repetitioner fördelat på 40, 30, 20, 10.

  • Utfall bakåt med armsträck
  • Knäböj med hopp
  • Korsande utfall
  • Sprint med indianhopp
  • Sidoutfall

träna med barn

När jag precis börjat mitt pass kommer E och vill träna med mig. Han står och kollar i smyg innan han ställer sida vid sida och gör likadant som jag! Känslan av att sprida träningsglädje till våra barn och få dem att hoppa in mitt i ett pass är oslagbar! Älskade unge som inte gav upp, fast det var tungt! När det var som tyngst för mig och benen skakade fick jag hejjarop, kramar, pussar och high fives! En halvtimme senare satte vi oss till dukat middagsbord och pratade om att nästa gång vi tränar då ska E minsann välja vilka övningar vi ska göra 😉

Jag räknar med en gångstil typ walking bad imorn och längtar tills nästa gång vi tränar tillsammans, jag, E, hans storebror och mannen min ♥

Feedback från min licensiering

Jag har väntat, väntat och väntat lite till. Igår, mitt i allt ståhej på Sverigehälsan fick jag ett samtal från SAFE. Jag är fick massor av beröm i min instruktörsroll. Jag var tydlig, hade bra kontakt med deltagarna och en bra uppbyggd klass med utmanande övningar! Men jag är ändå inte godkänd. Jag ska kommande veckor jobba med min teknik och rörlighet i vissa övningar, gå på en klass för att få den godkänd och sen har jag min licens som gruppinstruktör i funktionell styrka! Woop woop!

lyckasFör vissa saker får en jobba lite hårdare än andra! Det finns alltid saker att dra lärdom av och få nya kunskaper om! Jag är hoppfull och förväntansfull över vad livet har att ge mig och vilka utmaningar jag ställs inför! Klicka på bilden för inspiration om att våga med Jim Carrey!