Förändring sker i små medvetna steg

Igår delade jag ett fem år gammalt inlägg för att jag blev påmind om min egen resa och den utveckling som skett genom förändring i små medvetna steg.

För åtta år sedan var jag otränad, trött, deprimerad och orkeslös. Jag tröståt, slarvade med kosten, sov för lite, hade ett jobb jag inte trivdes på, kände mig otillräcklig och tyckte att livet var orättvist. Plötsligt kom jag till en punkt då jag kände att nu får det vara nog! Jag måste ta tillbaka makten i mitt liv och se till att må bättre.

Mitt första medvetna steg var att med hjälp av en Facebookgrupp där Olga Rönnberg drog i gång en jeansutmaning, börja sortera i vad som inte fungerade i mitt liv. I utmaningen skulle man ta en startbild, med jeansen på, för att 8 veckor senare ta en ny bild och få ett kvitto på insatsen man gjort.

En stor förändring låg just i kosten. Jag slutade att hetsäta knäckemackor till mellis på jobbet, bara ta en portion mat och inte småäta på kvällarna.  Sedan la jag till mer saker, såsom gruppträning och dagliga promenader.

Det ena ledde till det andra, och jag bytte jobb, fick mer energi, eftersom jag mig själv på större allvar. Jag förstod att jag var viktigast i mitt liv. Mina barn var vid den här tidpunkten små, knappt 2 och 5, en intensiv period på så många sätt. Just därför var det extra viktigt att jag satte mig själv högre upp på listan.

Plötsligt började jag styrketräna flera dagar i veckan, gick med i olika utmaningar för att få pepp och stöd  i grupp. Jag började också att springa, något jag aldrig trott att JAG skulle göra, jag som hatat att röra mig fort. Det fina är att när man lyssnar till kroppen och låter den visa vägen så står man plötsligt och upptäcker att man blivit något man inte trott om sig själv, tex löpare, eller yogi, eller gymråtta. Det vat då jag kom på #kroppenärfantastisk När jag började uppskatta min fantastiska kropp och allt den har gjort för mig, allt den gått med på att göra och utmaningar jag gett mig. För mig handlar det inte om utseende eller att gå ner i vikt, det handlar om kroppen i helhet och allt den gör för och med oss. Det var också vid den tiden mitt intresse för kroppen växte sig större och jag gick utbildningar, för att stilla mitt intresse och nyfikenhet. Inte visste jag då att jag idag, fem år senare skulle stå på egna ben som Personlig Tränare och alla andra kostymer jag bär.

Jag har under dessa år provat ett gäng olika dieter och sätt att äta på, till att landa i att äta mat som ger mig och min kropp bäst förutsättningar för det liv jag vill leva. Jag njuter av vällagad näringsrik vegetarisk mat, ett glas vin då och då, lördagsgodis i form av smågodis eller en dadelboll, efterrätter gjorda på avokado och bönor eller fyllda med vitt socker. Det finns inga pekpinnar eller måsten, mer än att äta frukost, lunch, mellis, middag och kvällsmål – för det vill min kropp ha.

Helheten och delarna i den är avgörande, att livspusslet inte skaver, att man får sova (för min del minst 8 timmar/natt), vara i naturen, äta näringsrik mat, röra på kroppen varje dag, skratta, umgås med vänner och familj, ha ett jobb man trivs med, ha saker inplanerade att längta efter.

Det är inte lätt, det har jag erfarit den hårda vägen, tre gånger har jag kört över mig själv och för hårt och varit sjukskriven pga utmattningssyndrom. Kom ihåg att det är du som är kapten på din båt, att du är viktigast i ditt liv och att det inte finns någon annan som är just Du!

Idag är jag mindre hård mot mig själv, jobbet med att älska sig själv i allt som är jag fortgår, och jag har en ödmjukare inställning till både mig själv och min omgivning. jag får ofta höra att det lyser om mig, att ögonen glittrar och det gör mig glad, men jag har även dagar då jag bara vill dra täcket över huvudet och stanna kvar i sängen, då kan jag välja att göra det och tycka lite synd om mig för att sedan resa mig upp igen.

Förändring sker i små medvetna steg!

Navelbråck, pre- & postop

Förra sommaren bestämde jag mig för att ta hjälp med mina två problem, att jag inte kunde hålla tätt ordentligt och mitt misstänkta navelbråck.

Jag blev remitterad till Danderyd och fick mitt navelbråck konstaterat och tid för operation, redan i oktober förra året. Jag valde att avstå den tiden, då jag först ville göra min TVT och sedan återhämta mig från den. Jag hade 12 månader på mig efter min undersökning att tacka ja och boka en tid, så jag planerade för att få en tid under sommaren, för att slippa vara borta från jobbet alltför mycket.

I mitten av juni var det dags, och jag var väldigt nervös inför ingreppet. Tänk om det blir värre efteråt än innan, behöver jag verkligen göra detta… Min kirurg och alla de jag mötte på sjukhuset var helt fantastiska. Det var en dagoperation, jag fick fasta 8 timmar innan, och åka hem samma dag. Jag valde att få lugnande medel under operationen och var hela tiden medveten om min omgivning men kunde inte prata eller röra mig.

Problemen jag har haft med mitt bråck är dels en öm och obehaglig känsla i naveln, och en oro över att få en fot/hand in i magen. Jag har framförallt fått “peta in” magen i bråcket (öppningen) flera gånger om dagen. Det visade sig att det som stack ut genom bråcket var tarmkäxet, och att det var orsaken till mitt obehag. Tarmkäxet är ett av våra inre organ, som är fullt av blodkärl, lymfsystem och nervtrådar. Det fäster mor bukväggen och stöttar våra tarmar bla. När kirurgen efteråt berättade för mig att hon förstod mitt obehag och att det var bra att jag gjort operation, släppte mina skuldtankar och känslan om att jag bara inbillade mig mina problem. Jag har haft mitt navelbråck så länge jag kan minnas och enda gången jag inte haft känningar av det, har varit under den senare delen av mina två graviditeter.

Iochmed mitt arbete så blev jag sjukskriven i tre veckor efteråt, med restriktionerna att inte belasta magen alls de två första veckorna. Det var det mest utmanande efteråt – att inte koppla på magen när man ställer sig upp, köra bil, bära matkassar, skrattar… Rörelse för att hjälpa läkningen är bra, så promenader med Lufsen fungerade fint (efter ett par dagar, och han kände av min status och drog inte alls i kopplet) Kroppen talade tydligt om när jag inte var redo för något, för då blev jag trött.

Jag hade lite problem med omplåstringen samt ett stygn som vänt sig inifrån och ut. Därför fick jag åka till min vårdcentral vid två tillfällen och få hjälp med omplåstring samt borttagning av stygn. Allt har sett fint ut och mitt ärr ligger fint vid navelns ovansida.

Jag återupptog träningen igen efter fem veckor (förutom mina promenader och vandringen). Mitt fokus har varit att koppla hjärna – nerver – muskler samman igen efter att hjärnan fått “stänga ner” området. Det är inte lätt och bland det svåraste som finns. Att veta vad man ska göra, hur det ska kännas men inte lyckas åstadkomma det på en gång. Rörelser kan vi alla göra med vår fantastiska kropp, att medvetet göra de från kärnan är desto svårare. Jag märker tydligt av var det är jag har mina utmaningar och blir “nervtrött” efter en stunds arbete – men det går framåt! Glädjen över att få känna svettlyckan, endorfiner, galen träningsvärk och märka av progressionen är u n d e r b a r!

Även om jag har kunskapen om vad och hur jag ska göra med min rehab är det fantastiskt att få träna med ett proffs hemma vid skärmen, via Yogobe. Här finns det ett gäng med klasser att göra, med fokus på att stärka sig själv inifrån och ut, tex med MammaMages grundare Katarina Woxnerud.

Så här 7 veckor efter operationen är det fortfarande ovant vid att magen är “hel” och vanan med att smeka mjukt över naveln för att känna om jag behöver “peta in” börjar så sakta att försvinna. Jag ser med spänning framemot att få fortsätta utmana mig och min kropp och imorgon är det dags för mig att jobba som klient med en egen PT – wihoo!

Från en utbildning till en annan

Det har varit tyst här – väldigt tyst! Jag har haft fokus på min PT utbildning, vilken jag avslutade med praktisk examination i söndags, och blev klart godkänd. Jösses vilken urladdning det har varit, och så jäkla kul! Varför sluta lära sig mer om kroppen? Efter avslutad PT utbildning påbörjade jag en ny direkt, från en utbildning till en annan!

Utbildningen och resan jag gjort på The Academy har varit en av de häftigaste jag varit med om. Jag har bla fått lära mig mer om träning, om coachning, om kost, om att läsa av kroppen och är såå pepp på att sätta igång med att ta mig an klienter! Först ska jag skriva tentan på torsdag – klarar jag den är jag sedan licensierad Personlig Tränare…! Woop woop på det! Drömmar kan bli till verklighet!

Så efter urladdningen i helgen, var det dags för att fräscha upp minnet och gå cert Mammamagetränare igen. Jag vill nu också arbeta praktiskt och inte endast med admin för Mammamage. Inom ett par månader är min plan att vara certifierad, fram tills dess kommer jag behöva ett par magar att praktisera min kunskap på.

Resan jag gjort från att gå som tränande till tränare har inneburit en del aha och jaha för min egen kropp, men också utmanat mig mentalt. Jag är så tacksam över att jag hade min fina Cilla att dela resan med och att få stöd och pepp från en vän har varit fantastiskt skönt!

I helgen är det dags för ännu en utbildning, sen tänker jag nog ta det lugnt ett tag, och fokusera på mitt nya yrke  lic PT. Om allt går vägen kommer du kunna arbeta med mig på SATS Väsby från och med nästa vecka!

Licensierad Träningsinstruktör

Jag är just nu mitt emellan de två utbildningsblocken till att bli Licensierad Träningsinstruktör, genom The Academy. Planen var att spendera mina dagar på SATS för att läsa, studera och träna. På teknik, rörelser och bana in. Livet ville sig inte riktigt och jag har fått planera om mina dagar, pga vattkoppor hos båda mina barn.

Dagarna har istället ägnats åt att badda, lindra, baka, vila och till viss del studera och träna kortare stunder än tänkt. Jag hoppas att det jag har haft utrymme till att göra denna vecka kommer att vara tillräckligt i helgen och till söndagens examination.

Jag känner mig säker som instruktör, instruera har jag gjort såpass många gånger innan, även om det varit som gruppträningsinstruktör. Att finnas där för den tränande, instruera, beröra och hjälpa hitta rätt är såå kul. Det kluriga är att själv hålla perfekt teknik och att ha muskler och deras funktion samt rörelseplan i huvudet. Det kommer – jag vet det.

De första tre dagarna gick i ett nafs, även om vi matades med övningar och teknik så kändes det inte alltför svårt. Kommande tre dagar har ett annat upplägg och ska som sagt avslutas med en examination på söndag.

Läraren är fantastisk och såå bra på det han gör! Han lyckas förmedla kunskap lättillgängligt och förståeligt. Vi är en väldigt blandad grupp med “studenter” och det roligaste är att jag får dela denna resa med fina Cilla! När det känns svårt och tungt har vi varandra och kan peppa!

Uppfylld och tom

Känner mig som bakfull efter helgens nio klasser på Yoga Games. Det var länge sedan jag var bakfull – men känslan i kroppen är tom och uppfylld, uppfylld och tom på samma gång. Så mycket som hände dessa dagar på mattan, i min kropp och i mina tankar. Jag är glad och hög på livet, på ett lågmält sätt.

Efterdyningarna sitter utanpå och inuti, fysiskt i kroppen och känslomässigt i hela mig. Att försöka berätta om mina upplevelser är onödigt och inte särskilt intressant för någon annan, men upplevelser som är värda att bära nära hjärtat och vårda det som fick kastas om och komma till ytan.

Yoga Games är så fantastiskt proffsigt arrangerat och förpackat, med kärlek i massor och närvarande arrangörer och yogaprofiler som tar sig tid.

Jag kommer minnas närheten mellan mattorna, att hålla någons hand i min under savasana, att höra de andras andetag så nära som om det var mina egna, känslorna, skratten och tårarna, närvaron och gemenskapen, alla kramar och den fantastiska musiken. Dessa dagar fick mig att komma närmre mig själv och jag hör det på min egen röst, i mina ordval.

Jag hoppas få ta del av de fantastiska foton som knäpptes av fotografer under helgen, de brukar ta ett tag innan de läggs upp på yogagames.org men väl värda att vänta på!

En relation till yogan

Jag släpper in yogan allt mer i mitt liv, igen och det är både underbart och frustrerande. Genom yogan kommer jag närmre mig själv, utvecklas både fysiskt i kroppen men också i knoppen. Nu i mars tänker jag satsa på en relation till yogan med hjälp av fina Vevve – hon är en fantastisk inspiratör – på och av mattan!

Jag har hört vänner säga att de är för stela för yoga – att de först behöver bli mer rörliga, eller att träningsformen inte är tillräckligt utmanande – att det inte är träning. Varför lägga tid på yoga när man kan lyfta vikter på gymmet…?

Allt som behövs för att yoga är du och en matta. Det kan även vara skönt att få guidning in till yogan och med start på måndag 29/2 kör tidningen Yoga World tillsammans med Veronica “Vevve” Jäderlund igång en yogaboost i 30 dagar.

Det är enkelt att delta! Skriv upp dig för att få dagliga inspirationsmail, du kan även få en notis när en ny video släpps genom att prenumerera på Youtube-kanalen, såklart går du med i Facebook-gruppen för en nära kontakt med både Vevve och alla som deltar!

en relation till yoganJag är redo för en ny resa – på och av mattan!