Workshop på temat RawFusion

Ikväll har jag hållt en workshop på temat RawFusion. I samarbete med Studieförbundet blev jag bjuden att under tre timmar  prata om och vägleda deltagarna in i rawfood och växtbaserad kosthållning. Tillsammans lagade vi:

  • smoothie gjord på mandelmjölk
  • kladdkaka gjord på mandelresterna
  • raw lasagne
  • varm bovetegröt
  • raw bovetegröt

rawfusion lasagnerawfusion kladdkakaTack Emelie för de fina bilderna från kvällen.

Med sig hem fick de såklart recepten så att de själva ska kunna laga maten i sitt kök, en del extra recept att prova och förhoppningsvis massa inspiration till att fortsätta experimentera och vara nyfiken på nya ingredienser och smaker.

Jag älskar att få prata om mat, om hur det vi äter ska vara gott och göra oss gott. Det behöver inte vara så krångligt, om man låter nyfikenheten leda en in mot nya rätter att prova och smaker att uppleva. Plötsligt har man lagt till sig nya vanor, ingredienser och lagt sig av med livsmedel som inte gör en gott.

rawfusion

Vill du kanske ha en workshop du med? Hemma i ditt kök? Jag erbjuder Workshop – Gott som gör Gott, med flera olika teman.

 

Efter TVT-operation

Jag har fått frågan, vad gjorde jag efter TVT-operation? När började jag träna och hur såg min träning ut?

Hur kroppen reagerar efter ett ingrepp verkar vara olika, hur snabbt man återhämtar sig och hur länge man känner sig öm och stel. För min del så släppte stelheten i ljumskar allt mer, och dag 4 efter op så slutade jag med smärtstillande.  Jag var i rörelser kortare stunder varje dag, framförallt eftersom vi har en hund som behöver komma ut. Han fick gå ut oftare och kortare än vanligt, min kropp fick avgöra tempo och distans.

Jag började att arbeta igen dag 5 efter op och då fick mina klienter själva bära/släpa/dra utrustningen. På kvällen höll jag min första klass, en BodyBalance, och det var lite för tidigt på. Kroppen hängde inte med, jag kände stor skillnad i min högra och vänstra sida samt var svag från ljumskarna och ner. Såklart – då ingreppet gått genom hud, bindväv och muskler i ljumskarna. Det tog några veckor till innan jag kände att jag hade kontroll igen.

Min återträning bestod de första 3 veckorna av knip och bäckenbottenaktivering samt djupa magen – varje dag. Det var tydligt att jag kopplade på fler och ytliga muskler ett bra tag, och jag fick återigen lära om kroppen hur den ska arbeta. När jag började styrketräna igen hade jag extra fokus på rumpa och lår. Då blev det tydligt att min vänstra kroppshalva inte hade lika bra kontakt som den högra, så extra mycket kärlek till vänster sida gav jag mig. Övningar som tvingade kroppen att vara unilateral och med aktivering av djupa magen.

  • gummibandsaktivering för sätet: musslan, musslan mot vägg, klockan ståendes, krabbgång
  • diamanten (ligga på mage, pressa hälar mot varandra och lyfta upp benen)
  • hälindrag på golv, eller på boll
  • enbensböj i TRX (min bästa övning för att få kontakt och inte använda det bakre benet)
  • höftlyft på två bänkar, båda benen och ett ben i taget
  • lyfta kettlebell med fot upp och ner på steplåda
  • sitta ner/stå upp på steplåda
  • marklyft med kettlebell

Jag firade min 1 månads dag efter op med att delta på en PrformanceHiIntensity klass – mycket flås genom att hoppa och springa, någon dag senare sprang jag mina första intervaller på löpband – jag kissade inte på mig! Fatta vilken lycka!

Så för min del var det lugn start och återträning, fokus på säte, höft och lår samt bäckenbotten och djupa magen innan jag började belasta kroppen både med vikter och genom hopp. Varje dag kniptränar jag och det är en naturlig del av min vardag att göra. Det som är kvarstående efter min op är två små ärr i ljumskarna, vilka till en början kändes av i huden, men nu så syns det bara som små streck på huden. Hur coolt!?

Du kan läsa mina tidigare inlägg om Vägen till TVT-operation och TVT-operation. Tveka inte att höra av dig om du funderar över något – du är inte ensam om att lida i det tysta, men kanske kan det få ett slut genom att vi pratar öppet om våra förlossningsskador och slutar att skämmas för våra kroppar <3

Hands from heart

Min favoritklass att hålla är Yin. Jag fullkomligt älskar att få förtroendet att vara en guide in i kropp, andetag och “mind”. Temat under mars har varit Hands from heart. En klass som kommer direkt från hjärtat. Att tillåta sig att vara, utan att prestera eller göra våld på sig själv, varken genom sina tankar eller tvinga in sin fantastiska kropp i positioner den inte är redo för.

Inspirationen till mina klasser hittar jag genom citat, texter jag läser, musik jag blir fångad av eller en film jag ser. Hands from heart kom tydligt till mig i slutet av februari, när jag läste denna text på temat Anahata:

Dina händer är förlängningar från ditt hjärta. Hjärtats chakra heter anahata på sanskrit vilket betyder “inte slagen”. Att inte slå ner på sig själv, andra eller att inte heller låta sig bli slagen på. Varje dag gör vi massor av handlingar med våra händer, och allt vi gör påverkar oss själva och vår omvärld! När man blir medveten om det blir man också bättre på att tänka igenom sina handlingar och val. Så vad skall du göra med din händer idag?

Positionerna i denna klass har varit ganska utmanande, med syftet att låta kroppen visa vägen, låta egot få sin en paus och landa i vad som är tillgängligt just nu. Att ha extra fokus på sina händer, vad gör de i positionerna – vill de dra dig djupare? Är de avslappnade och redo att ta emot, eller redo att ge?

Det finaste med att hålla Yin är kontakten med deltagarna, att vara närvarande i blick, ord och händer. Att efter klassen få varma, långa kramar och få höra om deras upplevelser av, under och efter klassen. Hur mina ord berör och att de längtar efter stunden på mattan tillsammans.

Jag tackar allra ödmjukast för detta och längtar jag med! Jag blir fylld av lugn, energi och kärlek under dessa klasser. En sal fylld till bredden av deltagare, tidigt en söndagsmorgon, finns inget som kan slå det! Kanske en halvfull sal tidigt en onsdags förmiddag!

Alla sinnen ska få stimulans under klassen. Jag vill att deltagarna ska få känna tillit till underlaget, så vi använder en filt och ihoprullad pilatesmatta som props, i brist på både yogablock och bolster. Jag vill också ge de möjligheten till att med dofter komma in i sin kropp. Då är olja med eteriska droppar ett underbart sätt att antingen lugna eller pigga upp.

Jag väljer också ut musik som är dynamisk och ska passa för de postioner vi är i. Det är instrumentala låtar som både lugnar och kan öka, eller ännu mer kraftfullt genom att låta texten tala i vissa låtar. Musiken till Hands from heart hittar du på min Spotify.

Rödbetshummus

Smaken! Färgen! Rödbeshummus är en riktig “Gott som gör gott” grej att göra hemma i sitt kök! Det är enkelt, gott, proteinrikt och fyllt av nyttigheter! Det kan man se på dess färg.

Jag vill gärna ha ett proteinrikt pålägg på mina smörgåsar eller riskakor, som är en del av mitt mellis om dagarna. Då är denna helt växtbaserade rödbetshummus perfekt att ha. Den passar såklart fint att ha på sin lunch- och middagstallrik också, eller som dip till grönsakerna.

Om du vill göra denna goda rödbetshummus kommer receptet här:
– 3 kokta rödbetor (antingen färdigkokta från affären eller koka själv)
– 1 paket färdigkokta kikärtor (eller koka själv och ta 3 dl)
– 1 vitlöksklyfta
– ½ pressad citron
– 1 tsk tahini
– 1 msk olivolja
– salt
Skala rödbetorna, häll av kikärtorna (från tetra), klyfta vitlöken och lägg allt i din mixer. Mixa slätt och smaka sedan av. Förvara i kylen, håller i en vecka.

Blown away

Nu blev det så där som jag inte tänkt – alldeles för lång tid sedan jag senast skrev. Livet har rusat på lite extra mycket. Jag har fyllt 40 och firat i tre omgångar, blivit fint grattad av släkt och vänner. Mitt hjärta och hjärna är Blown away av intryck och kärlek.

Att förbereda fest, firande och mat tar både sin tid och energi – men jag älskar att styra upp och laga mat. Det har tagit ut sin rätt och att bli äldre likaså. Sömn har varit min bästa vän efter dessa firanden, som fyllt mig till bredden med kärlek. Fantastiska presenter som jag ödmjukt tagit emot och fått öva på att ta emot, stå i centrum för någon annans givande.

Eftersom jag älskar att ge, jag gör det hela tiden i mitt möte med mina klienter och de som kommer på mina klasser, så är jag bra på att ge! Så när jag fått stå i centrum dessa tillfällen har jag svettats men också njutit av att få ta emot.

Jag tänker att jag ska bli ännu bättre på att ta emot, har du något tips?

TVT-operation

I mitten av november var det dags för min TVT-operation, som utfördes av samma läkare jag träffade vid mitt första besök på Cevita Care. Operationen är en s.k. dagoperation och man får gå hem samma dag.

TVT – står för Tensionsfri Vaginal Tape och och är ett sätt att stödja upp urinröret genom att binda upp det och minska på trycket som orsakar läckage. För min del hade all knipträning av mina bäckenbottenmuskler inte gett resultat då mitt urinrör hamnat på sned efter någon av mina två förlossningar.


Jag hade tid på eftermiddagen och arbetade två timmar på förmiddagen, innan jag åkte in till S:t Görans sjukhus. På plats så fick jag ta min andra dusch med descutan och sedan ta på mig operationsstrumpor, linne och rock samt mössa. Sedan fick jag vila och vänta i min säng i nästan två timmar innan det var min tur att opereras. Jag hade då fastat sedan 07 på morgonen och var både hungrig, trött och nervös. Jag sov en timme och strax efter halv fem kom min läkare Maria för att förbereda mig på att det var dags. Tio minuter senare kom en sköterska och hämtade mig, jag kom in i salen där 7 personer befann sig, jag fick bedövning i min port i armen, andades långa djupa andetag och minns att jag frös oerhört. Tydligen så “försvann” jag för jag minns inget av de tio minuterna de tog, innan jag hörde mitt namn. Linda det är klart nu, nu får du resa dig upp! GICK tillbaka till mitt rum med hjälp av sköterskan, där jag var så trött och frusen, så jag sov lite till. Sedan var jag hungrig och fick in en tallrik av energität fika och dryck. En knapp timme efter min operation tog jag mig till toaletten för att kissa, det är “kvittot” på om man är redo att åka hem igen. Toabesöket gick fint och jag bad om att få bli utskriven. Får information om hur jag ska ta hand om mig kommande timmar, dagar och veckor och ska sedan gå till omklädningsrummet. Då svimmar jag och faller på golvet mitt i korridoren. Två sköterskor kommer springande och tar hand om mig, ger mig efedrin i benet och sedan får jag hjälp tillbaka till min säng. Sover en stund till och provar sedan igen – nu känns allt ok! Så jag byter om och stapplar sedan ut och möts av min man som skjutsar mig hem.


Jag har ganska ont, som kraftig träningsvärk i ljumskarna, och kan knappt styra över mina ben. De är både stela och ömma. Får hjälp att ta mig till sängen, av med kläder och tar mina smärtstillande tabletter. Somnar gott och vaknar nästa morgon, med mindre värk och stelhet. Kan tom gå halvvägs med barnen till skolan för att ta vår hund på promenad. Vilar sedan och för var 12:e timme har kroppen återhämtat sig dubbelt så bra. På femte dagen efter min TVT-operation känner jag mig nästan som vanligt, men har inte helt kontakt med musklerna i insida lår eller kan aktivera bäckenbotten isolerat.

Du kan läsa om mitt inlägg “Vägen till TVT-operation” här.
Ett inlägg om “Vägen från TVT-operation” kommer inom kort!

Vägen till TVT-operation

Något av det största som hände 2017, var att jag bröt med skammen! Jag bestämde mig under min semester, och en av de löpturer jag var ute på i det norrländska skogarna, att nu får det vara slut med att kissa på mig. Där började vägen till TVT-operation.

Ingen har vetat om mitt besvär, om att jag inte lyckats hålla tätt när jag springer, hoppar, dansar eller ibland när jag varit riktigt kissnödig. Inte ens min man har vetat, då skammen över detta varit så stor. Jag var på väg att ta tag i detta under 2014, men kom aldrig till skott.

Så i flera år har jag lidit i det tysta, smugit ner i tvättstugan för att snabbt tvätta upp nerkissade träningskläder och sedan ställt mig i duschen. Jag har också slutat med den typen av träning som “provocerat” min bäckenbotten, så min älskade dans och löpning samt högintensiva klasser har fått stå tillbaka då jag känt mig så misslyckad. Trots knipträning och kunskapen om hur kroppen fungerar har jag inte blivit bättre.

Efter en “misslyckad” runda då bäckenbotten inte orkade stå emot bestämde jag mig – nu får det vara nog! Jag vill INTE kissa på mig mer. Direkt när vi kom hem ringde jag till min vårdcentral, fick ganska snabbt en tid och mötte en läkare som generat skickade mig till gynekologmottagningen. Ny läkartid och en specilaist som inte förstod varför jag var hos honom – han kunde inget om den typen av besvär, “nu när du ändå är här kan vi lika gärna göra en kontroll” Ehh, ja absolut… I ett redan utsatt läge få ett bemötande som inte kändes bra, men som ledde till att en remiss skickades till Cevita Care.

En månad av så mycket tankar, ångest, skam och tankar som, de kommer skicka hem mig med knipträning och be mig komma tillbaka för att visa att jag knipit mig fri. Gråtandes hos en underbar läkare fick jag berätta min historia, hon ställde många frågor och jag kände att jag var i goda händer. Hon undersökte mig och när jag klätt på mig igen sa hon de förlösande orden: “Du är trasig och det är inte konstigt att du upplever problem med läckage!”

Jag grät, hon grät och jag kände frihet! Fri från skam! Efter den dagen har jag pratat öppet om mitt problem, i sociala medier och med nya och gamla PT-klienter på jobbet. Jag är tacksam över möjligheten det gett mig att hjälpa andra kvinnor att äntligen få den hjälp de behöver, efter att jag själv slutit fred med skammen!

Från beslutet om att söka hjälp till operation, tog det knappt 4 månader.
Hur min TVT-operation gick kan du läsa om här, vägen efter TVT-operation kommer i eget inlägg!

Längesedan!

Hej!
Det har hunnit passera många långa månader sedan jag sist skrev här, kanske har du ändå lite koll på vad som skett om du följer mig på Instagram?

Längtan efter att skriva har ökat och jag har så mycket jag vill dela med mig av, om vad som skett sedan senaste inläggen och vad som väntar under 2018. Jag är ödmjuk inför hur du tar emot mina texter, tankar och erfarenheter och hoppas du följer med mig.

Kärnan, av Sofia Sivertsdotter “Strimmor av ljus”
Kärnan är den jag är när personligheten försvinner, göromålen tynar bort och tyckanden och tänkande får vila. Kärnan kan inte dö, inte hata, inte tappa bort sig själv, inte jämföra, vinna eller förlora.

Kärnan blommar i tystnade, ärligheten och naturen. Den fördjupas genom respekt, integritet och en villighet att kämpa för det värdiga. Den växer med avståndet till det som krockar med själen.

Hjälp mig idag att gå inåt innan jag går utåt. Låt mig ta avstamp i kärnan när jag väljer min väg. Hjälp mig att behålla min tro när det stormar, och påminn mig om att alltid fortsätta gå i både med- och motvind.