Musik som gör gott #16

Denna låt, denna röst och orden – gick rakt in i hjärtat. Kraftfull, vacker och en låt som får mig att känna närvaro och kraft. Here I am!

I feel like Elizabeth Taylor
This could be a movie
I feel like Elizabeth Taylor
Red lips, dark hair
Alone in my trailer
Under my white shirt
Heart like stone
Wearing fake designer and pearls
I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am, on my own

I feel like Elizabeth Taylor
“Do I make you nervous?”
I feel like Elizabeth Taylor
And not just on the surface

I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am, here I stand
I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am
Another lesson learned
Another lesson learned

I feel like Elizabeth Taylor
At the after party
In a room full of strangers
Just me and my Bacardi
Thinking of an old movie
And the roles that we’d play
Sometimes I look back
And I wish that you’d stayed
I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am on my own

I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am, here I stand
I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am
Another lesson learned

Ooooh, ooh, ooh
Red lips, dark hair
Oooh, ooh, ooh
“Do I make you nervous?”

It’s another lesson learned
Another lesson learned
Another lesson learned

I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am, here I stand
I’ve loved, I’ve lost and loved again
But here I am
Another lesson learned
No one could tame me

Du hittar alla 16 låtar samlade i en spellista på Spotify – Musik som gör gott! Eller kolla taggen Musik som gör gott här på bloggen.

Om jag inte var rädd skulle jag…

Temat på mina kommande yogaklasser är MOD. Idag ställde jag frågan Vad skulle du göra om du inte var rädd? till mina yogisar. Jag började klassen med att läsa min intention.

När livet är som mest utmanande och vi tvingas möta vår rädsla, det är då vi kan möta oss själva. När det känns, när det bränns och ÄR. Då är du modig.

I stunder av tvivel på oss själva, låter vi rädslan överskugga vårt innersta och att inte se livet för vad det är eller vad det kan erbjuda oss.

Att vara modig är att möta sin rädsla, göra sig medveten och tydligt höra sin inre röst – följa den och kasta sig ut.

När rädslan tar över påverkar det våra tankar, känslor och handlingar. Den för oss bort från det vi längtar efter och det vi vill ha.

Genom att grunda, jorda och landa i dina krigare, kan du se genom tankemönster och upptäcka friheten i att vara dig själv. Modig, orädd och med ett leende – redo att kasta dig ut och möta omvärlden och dela med dig av ditt innersta jag.

Våga chansa och gör det obekväma, ta risken och våga vara den du är.

Klassen är byggd i tre vågor. En statisk, en dynamisk och en lekfull som slutar i dansaren. Vi rör oss mellan olika krigare och landar i våra andetag, grundar ner och växer upp mot tak.

Efter dagens klass fick jag den finaste kommentar en kan få! Tack vare min intention och fråga, skulle denna fantastiska kvinna ta tag i en sak hon länge tänkt på men inte vågat, som hon skjutit åt sidan. Nu skulle hon hem och göra det där – våga hoppa! Om jag inte var rädd skulle jag….

Musiken till klassen hittar du såklart på Spotify – jag har två olika med samma tema. En på 75min och en på 60min.

Bjuder dig på en film som jag lika gärna skulle kunnat radera, eftersom jag “misslyckas” Men rädsla ska inte få stoppa mig, mer!

När rädslan tog över

I fredags hände det ofattbara, och hela min och din värld skakades om efter den hemska attacken i vår huvudstad. När rädslan tog över och jag tappade fotfästet, när allt förändrades på några sekunder för att efter några dagar landa i en annan verklighet.

I måndags skulle jag hålla min första klass, en klass jag fått ta över efter en fin kollega. Bara det är svårt – att ta över efter en hyllad instruktör. Jag skulle dessutom avsluta klassen med att hålla en tyst minut, kl 12. Det var den svåraste klass jag har hållt och samtidigt kanske den finaste. Tillsammans – jag tror på tillsammans – skapade vi en fin timme med närvaro. Genom att möta varandras blickar, landa inuti och dela stunden med varandra. Efteråt många tårar, kramar och tacksamhet.

Min upplevelse efter det som hänt är att de människor jag möter på gatan, bilister vid övergångsställen, människor på mataffären är HÄR. Istället för nerböjt huvudet, låta bli att stanna, hålla sig till sitt – att de möter min blick, med närvaro, bilarna stannar flera meter innan jag ens hunnit fram till övergångsstället och kassörskan pratar med mig, tackar och berättar om att det är extrapris på det jag missat.

Så fint! Ändå finns den där, oron. Jag blir på spänn när jag hör sirener, när jag ser lågtflygande flygplan, i stora folkmassor. Oron över om vi kommer vara samlade till kvällen, min familj och jag. Det gör att jag är ännu mer närvarande, känner tacksamhet och kärlek.

Jag söker svar, men kan inte finna några. Jag tror på att vi tillsammans kan förändra, men vet inte hur. Jag vill tro på att det goda inom oss kan övervinna rädsla, för det är i rädslan vi bygger murar, i rädslan vi skapar ett “vi” och “dom”. Att ta sig tid till att se, möta och lyssna på både sig själv och de du möter, att inte tro sig veta vad den andra ska säga, våga fråga och att sträcka ut en hand.

Go with the flow!

Jag har sånt flow nu och jag hänger på! Skön känsla att jag bara kan go with the flow och njuta av vart “floden” tar mig i livet! Allt känns lätt, såklart utmanande ibland men mest alldeles underbart.

Jag har fått kämpa för att komma hit, för att saker ska ske, men också för att kunna slappna av och känna tillit till att allt är som det ska – det är vad det blir. Utbildningen jag är mitt uppe i är så galet spännande, rolig och får mig att förstå (även om jag trodde det innan – har det blivit så klart nu!) att det är ju det här jag ska göra – jag är på rätt plats. Att just nu styra över min egen tid, är både en frihet men också svårt – ingen dag är den andra lik och jag gillart!

Snart går vi in i ny schemaperiod på SATS och jag är så tacksam över att kunna lägga till 2 klasser i veckan! Efter påsk har jag sex klasser i veckan och ser så framemot det. Senast igår fick jag en förfrågan om att hålla en klass, som jag inte alls var förberedd på – jag tackade genast ja och blir rörd av att just jag blev tillfrågad.

Livet – älsk på de äventyr som det för mig med på just nu! Go with the flow!

Jag vet att jag antagligen kommer slita mitt hår om ett par veckor när jag ska avsluta utbildningen, känna press och krav för att klara av allt som jag ska för att få min licens. Stormar är vad som får oss att utvecklas – i motstånd prövas vår passion och jag är övertygad om att jag kommer komma ut på lugnt vatten igen – med licensen i min hand.

Licensierad Träningsinstruktör

Jag är just nu mitt emellan de två utbildningsblocken till att bli Licensierad Träningsinstruktör, genom The Academy. Planen var att spendera mina dagar på SATS för att läsa, studera och träna. På teknik, rörelser och bana in. Livet ville sig inte riktigt och jag har fått planera om mina dagar, pga vattkoppor hos båda mina barn.

Dagarna har istället ägnats åt att badda, lindra, baka, vila och till viss del studera och träna kortare stunder än tänkt. Jag hoppas att det jag har haft utrymme till att göra denna vecka kommer att vara tillräckligt i helgen och till söndagens examination.

Jag känner mig säker som instruktör, instruera har jag gjort såpass många gånger innan, även om det varit som gruppträningsinstruktör. Att finnas där för den tränande, instruera, beröra och hjälpa hitta rätt är såå kul. Det kluriga är att själv hålla perfekt teknik och att ha muskler och deras funktion samt rörelseplan i huvudet. Det kommer – jag vet det.

De första tre dagarna gick i ett nafs, även om vi matades med övningar och teknik så kändes det inte alltför svårt. Kommande tre dagar har ett annat upplägg och ska som sagt avslutas med en examination på söndag.

Läraren är fantastisk och såå bra på det han gör! Han lyckas förmedla kunskap lättillgängligt och förståeligt. Vi är en väldigt blandad grupp med “studenter” och det roligaste är att jag får dela denna resa med fina Cilla! När det känns svårt och tungt har vi varandra och kan peppa!

Vi har alla våra Himalaya 

Jag har bestigit mitt Himalaya, för den här gången! Att avsluta ett heltidsjobb och påbörja studier samtidigt, samt att förbereda och hålla klasser krävde fullt fokus och närvaro. Varje minut spenderades med närvaro och till viss del känslorna utanpå kroppen!

Vi har alla våra Himalaya att bestiga i livet, och jag vet att efter varje svår utmaning väntar något fantastiskt. Om jag för ett par veckor sedan var stressad över att tiden inte räckte till allt jag behövde göra, så har jag nu som studerande/arbetslös mer tid till att lägga på det som lockar, utmanar och fyller mig!

Så nu står jag här – mitt i min dröm! Jag har samlat mitt mod, förberett mig så gott jag kan och har kastat mig ut för att testa om mina vingar bär! Att lämna min trygga tillvaro som erfaren och grym förskollärare till oerfaren och passionerad blivande PT. Att följa mitt hjärta har inte alltid varit det enkla, men det är i det svåra vi utvecklas, och jag vet att det kommer att komma nya och större Himalaya på min väg! Just nu är jag precis där jag vill vara.

Vilket berg du än må bestiga, vila i säkerhet om att det kommer vara värt det! Plötsligt står du på toppen och kan njuta av allt du gjort för att ta dig dit!

Musik som gör gott #15

Den här låten ger gåshud! Jag har fått flera frågor efter min yinklass, på just denna låt. Artisten Daddy was a milkman är en ny bekantskap och jag har ännu inte lyssnat på fler av deras låtar än denna Breathe in. Låten ligger kvar i min nya spellista för kommande yinklasser och kanske att nya låtar från gruppen hittar till mitt hjärta såsom denna gjorde under hösten 2016!

Day break, sun in my eyes
My bones are stiff and your still blurry, kind of like through a disguise
Like a bear in my winter cave, I’m crawling out
Some of us feel way better once the sun is out

Breathe in, Breathe out
Walk with me, tell me a story, let it all out
Breathe in, Breathe out
Everything that makes you worry, just forget about

Let the warm raindrops touch your face
Kiss your eyes and lips and veins
Feel your lungs give out take you high
Way closer, to them blue skies

Breathe in, Breathe out
Walk with me, tell me a story, let it all out
Breathe in, Breathe out
Everything that makes you worry, just forget about

Been walking all over this place in my mind
Digging deep, trying hard, here’s what I’ve found
Light shines through the hearts of the ones you love

Breathe in, Breathe out
Walk with me, tell me a story, let it all out

För hela spellistan av Musik som gör gott, på Spotify eller om du vill läsa om de tidigare spåren på temat Musik som gör gott – klicka på länkarna!

Att få ett diplom

Det har hunnit gå ett par veckor nu, sedan de kom i min brevlåda. Vad innebär det att få ett diplom efter avslutad utbildning, efter en massa slit, tårar, skratt, svett, inspiration, insikter, kunskaper, nya vänner och en hel massa saker en inte kan klä i ord..?

Diplomen i sig betyder ingenting, samtidigt som de betyder såå mycket. Jag är oerhört stolt över att jag har mina diplom – som talar om att jag slutfört en yogalärarutbildning (min första) och en workshop i yin. Men det säger ingenting om mig som person, mer än att jag är godkänd och fått ok på att hålla yogaklasser.

Jag är ödmjukt tacksam för diplomen som ligger vid köksbordet och påminner mig varje dag om stegen jag tar, om att jag låter hjärtat visa vägen och att jag håller klasser med passion – passion för att kroppen är fantastisk om vi bara lyssnar till den och då och då utmanar oss att vara utanför vår komfortzon.

Det var nog första gången jag gick en utbildning utan oro över att inte klara av den, det var så självklart för mig. Jag visste att jag skulle stöta på hinder, men de skulle handla om mig och min personliga utveckling. Jag vilade tryggt i att jag kan själva instruerandet, efter 2 år som instruktör i Born to Move och BodyBalance –  men att instruera yoga var ett nytt “språk” att ta till mig utav, och har krävt mer av mig för att hitta in i vem jag är på mattan.

Det händer (ofta) att jag tvivlar på mig själv och tänker när ska de komma på mig? När kommer någon och säger att det inte är yoga jag instruerar? När ska jag bli ifrågasatt för det jag gör? Samtidigt älskar jag varje minut av att sekvensera mina klasser, att tänka ut intentioner och dedikationer, läsa om filosofi och anatomi, lyssna på musik och göra spellistor – likaväl som att hålla mina klasser. Det är som mina barn och jag håller de kärt.

Inför kommande utbildning är tvivlen desto större och tron på att jag ska klara av PT utbildningen är långtifrån självklar. Samtidigt har jag tillit till livet och vet att det kommer “lösa” sig på vägen, att jag kommer få kämpa för mitt diplom och att det kommer betyda så mycket för mig!