Att komma till insikt

Vet inte vart jag ska börja. För vissa av er är det ingen nyhet, då jag skrivit om det på Instagram och öppet pratar om det. Just nu är det tungt – min utmattningsdepression knackar hårt på dörren (igen) och jag har inte förstått tecknen som funnits där, förrän förra veckan. Många tårar, många tankar och känslor att “vara i”, låta sjunka in och försöka förstå, greppa och göra någonting åt. Att komma till insikt, att sätta mig själv i förarsätet igen och göra saker för mig.

Jag har accepterat att kroppen inte orkar, att det är fysiskt tungt, att hjärtat bultar hårdare, att andningen ligger högt upp i bröstet, att jag är TRÖTT, att mina känslor “ligger utanpå”, att minnet är som en guldfisks och att jag inte har lust.

Jag har börjat göra saker som jag mår bra av, skalat bort måsten och pratat, pratat och pratat. Insikten om att jag inte kan jonglera flera bollar samtidigt var det som fick mig att skaka om och komma till förståelse. Det är framförallt bristen på återhämtning de senaste veckorna som fått det att bryta ut, men det hade säkerligen hänt inom kort ändå. Det finns lite att ta tag i, men jag tar en dag i taget, gör aktiva val och ser till att jag får det jag behöver allra mest just nu.
image

Något som gör mig ledsen är att vi verkar så många i liknande situationer. Jag har fått flera kommentarer om att man känner igen sig eller har varit med om det tidigare. Det är galet att vi vill göra så mycket att vi tappar bort oss själva på vägen. Så nu är det tid att dra bort saker, säga nej och göra Linda-saker. Prioritera och ta reda på vårt kaptenen ska styra båten, ta beslut och lita på att det blir precis som det är tänkt! Livet!

9 svar på ”Att komma till insikt”

  1. Jag har läst att när man väl råkat ut för det en gång så ligger det mycker närmare. Att hjärnan inte riktigt kan klara av att hantera “mängd” längre. Så skrämmande.

    Hoppas du hittar kraft och verktyg att vända trenden.

    kram!

    1. Tack Lisa!
      Precis så är det! Saker som jag verkligen gillar och har velat göra med själ och hjärta MEN med brist på återhämtning, som för min del kan vara större än vad “andra” behöver har inte gått ihop i ekvationen. Jag kommer aldrig kunna vara den jag var innan och det är ok, jag accepterar att det är så. Trodde jag lärt mig mer, men ibland VILL en mer än en ska.
      Kram

  2. Jag är ledsen för din skull vännen att du behöver gå igenom det här igen. Samtidigt är jag glad för att du är stark och klok och lyssnar på din kropp. Jag tror också att det är så att har en gång varit där är det lättare hänt att det händer igen – om en inte lyssnar på kroppen och själen. Jag märker direkt på min kropp och mitt sätt att tänka när jag går för långt. Då måste jag bromsa och sakta bandet – oavsett hur duktig jag vill vara. För det är prestationsprinsessan som axlar farten och tänker att jodå, lite till kan vi klara.

    Ta hand om dig fina du.

    Kram C

    1. Tack Cilla!
      Jag trodde att jag hade bra hörstyrka, men jag ser nu i efterhand att det var total brist på återhämtning som fick det att knacka på igen. Viljan var större än orken, och insikten kom när det nästan var för sent. Bandet är saktat och prestationsprinsessan har jag samtalat med – nu räcker det! Jag duger!

      kram

  3. Du är klok som bromsar nu. Ingen idé att gräma sig för att du skulle bromsat tidigare, livet är sådär, upp – ner – hit – dit och det bästa vi kan göra är ju att göra det du gör. Känna! Agera! Skickar pepp din väg att skala det du kan! Kram

    1. Tack Sofia!
      Jag accepterar, känner och agerar. Jag kommer tillbaka till mig själv igen och tar mig tiden jag behöver för att återhämta mig, sänker farten och tar tag i sånt som borde tagits tag i tidigare. Ingen skuld över det, landar, laddar om och gör om!
      Kram

  4. Kroppen är en lurig liten varelse, för den hänger inte alltid ihop med hjärnan och så plötsligt så smäller det bara. Jag är ändå glad för din skull att du upptäcker det nu, för varje dag du sparade dig själv på väg ner är ju desto bättre. Och du kommer igen. Med lite mindre på agendan. Ta hand om dig och de dina! Kram

  5. Det viktigaste är DU, skala så mycket du behöver för att landa, ladda och orka komma tillbaka. Allt finns kvar. Var inte rädd för att släppa lite, var inte rädda för att “missa” något, var inte rädd för att bry dig om dig själv. Det bästa du kan göra är att inte missa dig själv, att inte släppa dig själv. Stor kram och massa <3

  6. Ja i dagens samhälle tappar vi bort oss själva alldeles för ofta. Nu är det BARA DU som gäller! Det är Din hälsa, ditt liv! DU ÄR VIKTIGAST!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.