Vägen till TVT-operation

Något av det största som hände 2017, var att jag bröt med skammen! Jag bestämde mig under min semester, och en av de löpturer jag var ute på i det norrländska skogarna, att nu får det vara slut med att kissa på mig. Där började vägen till TVT-operation.

Ingen har vetat om mitt besvär, om att jag inte lyckats hålla tätt när jag springer, hoppar, dansar eller ibland när jag varit riktigt kissnödig. Inte ens min man har vetat, då skammen över detta varit så stor. Jag var på väg att ta tag i detta under 2014, men kom aldrig till skott.

Så i flera år har jag lidit i det tysta, smugit ner i tvättstugan för att snabbt tvätta upp nerkissade träningskläder och sedan ställt mig i duschen. Jag har också slutat med den typen av träning som “provocerat” min bäckenbotten, så min älskade dans och löpning samt högintensiva klasser har fått stå tillbaka då jag känt mig så misslyckad. Trots knipträning och kunskapen om hur kroppen fungerar har jag inte blivit bättre.

Efter en “misslyckad” runda då bäckenbotten inte orkade stå emot bestämde jag mig – nu får det vara nog! Jag vill INTE kissa på mig mer. Direkt när vi kom hem ringde jag till min vårdcentral, fick ganska snabbt en tid och mötte en läkare som generat skickade mig till gynekologmottagningen. Ny läkartid och en specilaist som inte förstod varför jag var hos honom – han kunde inget om den typen av besvär, “nu när du ändå är här kan vi lika gärna göra en kontroll” Ehh, ja absolut… I ett redan utsatt läge få ett bemötande som inte kändes bra, men som ledde till att en remiss skickades till Cevita Care.

En månad av så mycket tankar, ångest, skam och tankar som, de kommer skicka hem mig med knipträning och be mig komma tillbaka för att visa att jag knipit mig fri. Gråtandes hos en underbar läkare fick jag berätta min historia, hon ställde många frågor och jag kände att jag var i goda händer. Hon undersökte mig och när jag klätt på mig igen sa hon de förlösande orden: “Du är trasig och det är inte konstigt att du upplever problem med läckage!”

Jag grät, hon grät och jag kände frihet! Fri från skam! Efter den dagen har jag pratat öppet om mitt problem, i sociala medier och med nya och gamla PT-klienter på jobbet. Jag är tacksam över möjligheten det gett mig att hjälpa andra kvinnor att äntligen få den hjälp de behöver, efter att jag själv slutit fred med skammen!

Från beslutet om att söka hjälp till operation, tog det knappt 4 månader.
Hur min TVT-operation gick kan du läsa om här, vägen efter TVT-operation kommer i eget inlägg!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.